Akvavit – mer än högtidssprit

Denna artikel innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Viner i alla former i all ära, det är först under det senaste århundradet och egentligen de senaste 50 åren som vinintresset tagit fart ordentligt i våra breddgrader. Idag kan vi till och med odla vindruvor i syfte att producera vin.
För flera hundra år sedan däremot, var vindruvor något synnerligen exotiskt och alkoholkulturen i Norden dominerades av produkter gjorda på spannmål; öl och brännvin. Först på 1700-talet, efter att Eva Ekeblad (född de la Gardie) experimenterat med goda resultat, började man använda potatis till brännvin.

Till högtider och fest dricker vi som traditionen bjuder, fortfarande öl och sprit i form av snaps och akvavit, även om det ökade vinintresset fått många att istället välja vin.
Såhär inför svenska nationaldagen tar vi en djupare titt i akvavit och snaps, vad är det för drycker och vad har de för ursprung?

Akvavit, livets vatten, är kryddad sprit som producerats och konsumerats i Sverige sedan 1400-talet. Den är sprungen ur läkekonst och medicin, och dracks som digestif för att underlätta matsmältningen. Vid den tiden i historien och fram till modern tid, konserverades maten med salt och fett för att klara sig under de långa, stränga vintrarna. Den mäktiga maten gav i sin tur upphov till magåkommor, folk rapade och släppte sig såpass att de sökte hjälp för detta, vilket de fick i form av sprit kryddad med örter som var bra för magen; malört, kummin, fänkål, etc.

Så småningom blev akvavit så vanlig i Norden att det numera är ursprungsskyddat inom EU: för att en dryck ska få kalla sig akvavit måste huvudkryddan vara kummin eller dill samt ha en alkoholhalt på minst 37,5 %.  Om inte kraven uppfylls anses drycken vara ”kryddat brännvin”.

Snaps däremot är ingen dryck i sig, utan ett mått: en munfull sprit som dricks i ett svep från särskilda glas. Snaps kan vara sprit i alla former, även om det oftast är kryddat brännvin och akvavit vi konsumerar så.

Vi som fortfarande dricker akvavit i form av snaps till eller efter en traditionell, rejäl sillunch eller smörgåsbord, kan i år välja bland ett gäng moderna, smakrika drycker.

Snälleröds Krögarsnaps, nr 86603, 249 kr/10 x 50 ml, lanserades lagom till påsk och består av fem snapsar (två av varje i lådan) skapade av fem av landets framstående krögare; Malin Söderström, Pontus Frithiof, Nils Molinder, Håkan Thörnström och Henrik Norström. Smaksättningarna är moderna och passar bra med såväl traditionella smaker på smörgåsbordet som nya. Dessutom går en slant från varje såld låda till Krögarhjälpen, för krogar som haft det svårt att gå ihop på grund av coronapandemin.

Den senaste skapelsen från coola, unga och svenska företaget Swedish Tonic är en snaps: Swedish Tonic Gin&Tonic snaps, nr 82919, 299 kr/500 ml. Perfekt alternativ om man inte är förtjust i  snaps med traditionell smak, då kan man med fördel avnjuta denna hippa och friska GT-variant.

Sist men inte minst, en av mina favoriter som jag alltid har hemma samt bjuder på så snart jag får långväga besök, Valkyria Kurbits, nr 80704, 498 kr/10 x 40 ml. Den finns även i flaska, nr 31699, 269 kr/500 ml. River dödsskönt i kistan och lämnar en ytterst angenäm och uppfriskande eftersmak.

Avslutningsvis, ska snapsen då serveras rumstempererad eller iskall?
Det är som så mycket annat, en smakfråga och de flesta jag frågat svarar: lagom. Alltså kylskåpskall, inte direkt från frysen.

Vill du fördjupa dig mer i svensk sprithistoria rekommenderar jag varmt ett besök på Spritmuseum på Djurgården eller läsa boken ”Livets vatten” av Michel Jamais.