Amalias fredagsfrågor: Annina Rabe
Som ni vet har Gardeniorna ett stort litterärt intresse. Därför är vi supermalliga över att den eminenta kulturskribenten, litteraturkritikern och författarinnan Annina Rabe svarar på frågorna denna Luciafredag!
Annina och den lika fantastiska Anna Hellsten (alias @shampoorisingcooks på Instagram) kommer ut med boken ”Kris, kalas och kolhydrater” på Bonnier Fakta i vår. Vi ser fram emot att läsa den och föreslå drycker till på sedvanligt jovialiskt Gardeniamanér.
Ciao Annina, vad bjuder du…
1…dina föräldrar eller svärföräldrar på?
– De är tyvärr i himlen allihopa, så man får tänka sig detta väldigt hypotetiskt. Mina svärföräldrar förstod över huvud taget inte poängen med alkoholhaltiga drycker, så allt vin hade varit helt bortkastat på dem. Kan möjligen tänka mig att de skulle kunna dricka någon halvtorr cider, eller någon söt aperitivo som inte smakar så mycket alkohol. Min mamma var inte så knusslig. Hon gillade torrt vitt vin, gärna italienskt, och ganska robust rödtjut med mjuk smak. Dock var hon sparsam, krigsbarn som hon var, och unnade sig sällan någon lyx. Just därför skulle jag vilja bjuda henne på riktigt fetdyr champagne. Fast hon skulle förmodligen mest sitta och vara bekymrad över hur dyr den var och därför inte kunna njuta av den.
Min pappa däremot! Han skulle få en flaska av en riktigt bra Brunello di Montalcino. Pappa var rätt vinintresserad och då framför allt av italienska viner, eftersom han älskade Italien och alltid längtade dit. Han var filmfotograf till yrket, och en gång fotograferade han en film med Sylvester Stallone. Sylvester Stallone hade råkat höra hur pappa pratade med någon av sina kameratekniker om en specifik Brunello som han tyckte var så vansinnigt god men alldeles för dyr för honom att köpa. Några dagar senare ringde det på pappas dörr, och där stod ett bud med en hel jäkla låda av den där Brunellon och ett kort från Sylvester Stallone, som tydligen uppskattade pappa och hans jobb. Fantastiskt, eller hur?
Sen kom jag och min sambo till LA det året för att fira jul med pappa, och då frågade vi försiktigt om vi inte kunde få dricka någon flaska av ”Sylvesters vin” någon kväll. Jo, absolut, sa pappa, ”men då måste jag laga en riktigt speciell middag till er”. Den middagen blev aldrig av. Några dagar efter att vi hade åkt därifrån inträffade i stället en av LA:s värsta jordbävningar på senare år. Alla Brunelloflaskorna krossades och pappa hade inte hunnit öppna en enda. Det finns en rätt tydlig sensmoral i den här historien, eller hur?
2…din älskade?
– Min älskade är mycket bättre på vin än jag, så jag skulle nog låta honom välja vinet så länge som jag fick välja maten.
3…din chef?
– Jag bjuder gärna min chef – dvs mig själv – på ett glas Franciacorta eller två, så blir hon på gott humör.
4…dig själv?
– Den lilla italienska staden i Marche där jag brukar hålla till har intressant nog ett vin som lär vara i världsklass. Det heter Kurni och kommer från vingården Oasi degli Angeli. Det är så satans dyrt att jag aldrig har haft råd att prova det, men någon gång vill jag bjuda mig själv på det.
5…en drömgäst, vad bjuder du hen på och varför?
– Jag skulle bjuda Nigel Slater, min matskribentidol sedan många år. Jag intervjuade honom en gång för 20 år sen och det var så fantastiskt trevligt. Vi skulle äta något enkelt men jättegott, helt i Nigels anda, och sen skulle vi drämma till med en mysig Amarone till det.
Mille grazie bravissima, ha en suverän Lucia!