Amalias fredagsfrågor: Johan Magnusson
Denne stilige man är en såpass tongivande person i branschen att han utsågs till ”Årets Dryckesprofil 2021” av magasinet Allt om Vin för någon vecka sedan. Hans företag Magnusson Fine Wine, som han driver tillsammans med sin hustru Charlotta, är både ett välbesökt och välkänt nav bland vinintresserade i Stockholm. Funderar du på att lagra vin för en tid framöver är hans böcker ett måste, den senaste ”Trettio vinkällare: konsten att lagra och njuta av vin” gavs ut i slutet av november. Mer gedigen vinerfarenhet än hans är svår att tänka sig, möt Johan Magnusson!
Hallo Johan, vilken dryck bjuder du….
1. … dina föräldrar eller svärföräldrar på?
– Min mamma och pappa (om han ännu varit i den här världen) bjuder jag gärna på en 1990 Ch. Canon-La-Gaffelière, St Emilion – för att minnas när de kom på besök i Bordeaux under min praktik på just den gården i maj 1990. Det var så roligt – de bilade ned från mitt barndomshem i Lagan och vi spenderade ett knapp vecka i området tillsammans.
Svärföräldrarna skulle jag bjuda på Petrus då de hävdar att de drack det allt som oftast på middagarna förr. Petrus är verkligen ett särskilt vin med så mycket nerv och tension i sig. Helt enkelt unikt.
2. …din älskade?
– Henne bjuder jag på vit Bourgogne såklart, perfekt tempererad och i stor kupa. En Chassagne-Montrachet från Ramonet kanske eller varför inte en Puligny-Montrachet av något slag från Domaine Leflaive. Meursault Premier Cru uppskattas också men det är i dessa områden favoriterna återfinns. Vinet ska vara moget men inte övermoget, det får gärna ha kvar mestadelen av sin ungdomliga frukt – och med den omisskänliga rondören och rikedomen som präglar en bra vit Bourgogne. Och inte eftersmaken att förglömma.
3. …din chef?
– Min chef? Du menar mig själv? Eller min fru som är VD på Magnusson Fine Wine? Hon är ju också min älskade så hon får ett vin till … en 1988 Ch. Musar som är helgat då vi serverade det på bröllopet för snart sjutton år sedan … och vi serverar det fortfarande varje bröllopsdag.
Vinet bär inte bara på minnet av denna dag utan det har också karaktär i sig själv, den har ett tydligt ursprung med så många säregna dimensioner i de omständigheter det produceras under. Sådana viner tycker jag om, viner som bär sin egen historia och som berättar om den kultur de kommer från. Samtidigt som de ska dofta och smaka gott förstås – och det gör det här, särskilt när det blivit mogen och får en utökad komplexitet och ett större djup. I love it.
4. …dig själv?
– Jag skulle nog öppna en ”Y” de d’Yquem 1985 ändå – mina vänner nickar nog igenkännande och uttrycker samtidigt en viss besvikelse för att jag återigen talar mig varm för just detta vin – men det har sitt ursprung i en av mina tidiga vinupplevelser. När jag kom till Stockholm i mitten av 1990-talet och fick smaka det till en hummersoppa, det minnet har etsat sig fast.
Yes, vinet är vitt och det har restsötma – åtminstone hade det restsötma förr om åren – numera är det mer torrt och spelar inte riktigt på de strängar som jag föll för. Det finns andra viner i samma genre, som The FMC från Ken Forrester i Stellenbosch till exempel. Nåväl, det är ett vin jag gärna skulle öppna.
5. …en drömgäst, vad bjuder du hen på och varför?
– Jag skulle gärna ha suttit ned fler gånger med Andrea Franchetti på Tenuta di Trinoro/Passopisciaro och talat om hans drivkraft att starta vinproduktion i outforskade områden. Han gjorde det i Toscana utanför Sarteano och han gjorde det på Etnas nordsida. Jag hade velat tala med honom om hans syn på perspektiv och vikten av att arbeta med kvalitet från första stund när man ger sig in i sådana projekt.
Under min tid på Vinkällaren Grappe startade vi en vinimportfirma som importerade just vinerna från Trinoro till Sverige. Andra vinet Le Cupole med sin vita svan på den illröda etiketten. Vid besök i Stockholm, det måste varit kring 2002-2003, skulle jag och Andrea åka bil till Grythyttan och lämnade Stockholm en tidig iskall och frostig januarimorgon – och på Norrbro, mitt framför Stockholms Slott, kommer det en vit svan gående och korsar vägbanan. Nåväl, jag skulle ha bjudit på en vällagrad flaska Mouton Rothschild, gärna av en mogen årgång. (Andrea Franchetti gick ur tiden den 5 december 2021)
Åh, vad sorgligt men fint! Tack för dina svar Johan och trevlig tredje advent-helg!