Dos Gardenias hyllar sangrian på internationella Dia de la Sangria!

Sangria. Charterresor och grisfester eller snygga människor på stranden i solnedgång vid Medelhavet. Oavsett vad du associerar till denna läskande men förföriska dryck (berusningen kan slår till lika snabbt som medelhavssolen går ner) så är det numera en självklar spansk klassiker. Eller?

Enligt spanska sajten Degusta La Rioja, har sangrian inte alls sitt ursprung i Spanien. Dryckens uppkomst tros däremot vara, ta daaa: brittisk!

Skälet till det är att den franske dominikanerprästen, tillika upptäcksresanden och soldaten, Jean-Baptiste Labat, i sin bok ”Nouveau voyage aux isles de l’Amérique” (”Nya resor till de Amerikanska öarna”) 1722, nämner drycken ”sangaree”.  Den ska ha druckits på Martinique redan 1694 och förmodligen även tidigare.

”Sangaree” bestod av ”Madeiravin som blandades i en kanna med socker, citronsaft, lite kanel och kryddnejlika, rikligt med muskotnöt och kanterna av ett rostat bröd”. Basen var antingen madeira, portvin eller vin från Kanarieöarna. Att det var den typen av vin var inte så konstigt, då öarna befinner sig mer eller mindre halvvägs mellan Europa och Amerika.
Även rom användes som bas.

Sedan skulle det dröja till 1788 innan drycken ”sangre gris” beskrevs i jesuiten Esteban Terreros Spanska uppslagsbok, som ”en dryck uppfunnen av engelsmännen, mycket vanlig i de brittiska och franska kolonierna i Amerika. Britterna hävdar att den är svalkande eftersom den innehåller citronsaft eller cider, men den går snabbt upp i huvudet, bevis på att denna dryck innehåller mycket andel (sprit) och eld.”

Att den var populär i de spanska kolonierna betyder dock inte att det inte konsumerades vin med citronjuice i Spanska riket i Europa. Ända sedan medeltiden var ”vinlemonad” en vanlig dryck som konsumerades både som dryck i allmänhet och som bot mot feber, magsjuka samt innan amputationer och andra blodiga ingrepp (därav ”sangria”). Med all säkerhet har traditionen ha följt med en och annan läkare, fältskär eller medicinskt kunnig person över Atlanten till kolonierna i Nya Världen, där britterna snappade upp ordet och förvandlade det till ”sangaree”.

Just kryddat vin är en gammal tradition som går tillbaka till romarna. De kryddade sitt vin både för att det skulle smaka bättre (hållbarheten var inte den bästa på den tiden) och av medicinska skäl. Örter och kryddor + alkohol användes senare under hela medeltiden som bot och kur mot allt från digerdöden till dålig matsmältning och det gav upphov till en mängd likörer vi dricker än idag. I Norden blev det riktigt poppis att dricka varmt, kryddat vin till jul under 1890-talet.

Trots de (för våra smaklökar) juliga kryddorna, funkar sangria utmärkt att avnjutas året om!

Varför inte ta och smaka på restaurang Spanjorskans ypperliga julsangria när ni besöker huvudstaden till jul! Men misströsta icke, har ni inte möjlighet har vi Gardenias lyckats dra ur Sommelier Carina Sellin det hemliga receptet! Hehe…

Spanjorskans Julsangria

Ta fram lagomt stora glas, som på bilden ovan. Receptet är för ett glas. Blanda i nedanstående ordning:

*2 cl Torres 10 brandy.

*2 cl röd vermut.

*2 cl spiced Brown Sugar.

Där gör Carina en batch på lite mörkt socker, honung, apelsinskal och lite kryddor, en kanelstång och några stjärnanis, just nu för en ”juligare feeling”, men det kan man skippa om man vill ha en ”ren” sangria. Sedan kokar hon ihop det och låter stå över natten. Därefter silas överflödet bort.

*6 cl färdigblandad sangriamix.

Carina brukar blanda 30 cl brandy, 30 cl röd vermut och 30 cl honungssockerlag i en literflaska. Den kan stå sig länge. Alternativt för er därhemma är att köpa en färdigblandad sangria, förlagsvis Don Simon Sangría, nr 2424, 79 kr/1000 ml som finns i det fasta sortimentet.

Toppa upp med is, lite frukt och valfritt rött vin. På Spanjorskan använder de Campo Viejo Ecologico 2017 som tyvärr bara finns på resturangsortimentet. Men ett ungt, fräscht och bärigt vin liknande Noble Juliette Organic 2018, nr 2776, 69 kr/750 ml funkar alldeles utmärkt. Använd resten av vinet till julmatsbuffén.

Salud!