Amalias fredagsfrågor: Emanuel Derwinger

Jag kom i kontakt med Emanuel då han ifrågasatte en vintext jag skrivit. Jag bemötte kritiken och fick inte bara suveräna tankeställare utan även en mycket god och ytterst kunnig vän på köpet. Emanuel har dessutom tagit WSET Diploma (steget innan Master of Wine) och att diskutera och dissekera vin och vinvärlden med honom är alltid ett nöje.

Bor du i Stockholm rekommenderar jag å det bestämdaste en provning i hans regi på Vinkällaren Karlberg.

Hallo min kloke, kunnige vän, vilken dryck bjuder du…
1. …dina svärföräldrar eller föräldrar på?
– Klassisk, old-school röd Bordeaux av inte allt för plånbokspåfrestande klass. En bättre oprententiös Bordeaux Superieur, till exempel. Slår aldrig någonsin fel.

2. …din älskade?
– Då min älskade är i ölbranschens förlovade värld och just nu pluggar till att bli nordens enda Certified Cicerone (tänk ”ölsommelier” på lite högre nivå) blir det självklart bärs.
En handpumpad pint ofiltrerad London Pride är en löjligt svårslagen dryck. Hade jag kunnat hade jag bjudit henne på det varje dag.
(Fun fact: så förtjusta är vi i brittiskt överlag och Fullers i synnerhet att vi har hela hemmet utrustat med Fullers-glas och en stor London Pride-skylt som stolt pryder vardagsrummet)

3. …din chef?
– Hermitage. Alldeles för ung, på tok för gammal, eller allt mitt emellan. Spelar ingen roll, så länge det är Hermitage.

4. …dig själv?
– Condrieu med ålder. Utan att blinka. Förutom om jag jobbat, då är det nog en traditionell tjeckisk pilsner som gäller. Gärna under 4,5% i alkoholstyrka, då jag gärna vill kunna ta en till snart därpå utan att belasta min stackars dryckesbransch-lever allt för mycket.

5. …en drömgäst, vad bjuder du hen på och varför?
– En drömgäst säger du? Fan, det är knepigt, men oavsett vem det blir hade jag nog brutit mig in nattetid på Esperanto och snott deras alkoholfria dryckespaket. Mer imponerande matdrycker får man leta efter, och det är svårt att hitta en enda alkoholhaltig dryck som ens kommer i närheten av hur väl de lirar med menyn. Fast då måste jag ju sno med köket också, så klart. Låter krångligt. Blir nog mycket bättre att bara bjuda hen dit direkt istället!

Sen en Henri Giroud Fût de Chene efter middagen. Fast helst två. Jag vet inte vem det är, men om det är min drömgäst är hen definitivt värd det!

Tack Emanuel och trevlig helg!