Amalias fredagsfrågor: Anna Hellsten

Alla som var relativt unga och musikintresserade i Sverige på 90-talet minns säkert magasinen Pop och Bibel. Anna Hellsten var redaktör för båda magasinen och jag minns hur folk nämnde henne med vördnad i rösten.

Sedan dess har hon hunnit skriva för varenda magasin att räkna med. Nu är hon aktuell med boken ”Kris, kalas och kolhydrater”, som hon skrivit tillsammans med väninnan Annina Rabe, som svarade på fredagsfrågorna på Lucia förra året. Boken kommer ut nu på tisdag, den 12 maj.

Hallo Anna, vilken dryck bjuder du…

1. …dina föräldrar eller svärföräldrar på?
– De är rödvinslovers allihopa, men har mer dragning åt det lite rundare och mysigare hållet, så vi skulle nog inte bjuda dom på, säg, pinot noir eller röda priorat-viner annat än i undantagsfall. Däremot har vi langat fram många flaskor Dehesa la granja under åren här i Köpenhamn, ett både snyggt och publikfriande tempranillo-vin som alla gillar och som vi kunnat beställa hemlevererat på låda till ett nästan stötande bra pris.

2. …din älskade?
– Min man är fruktansvärt duktig på vin, rödvin i synnerhet, och eftersom vi för tillfället bor i det lössläppta Danmark kan man ju fyndköpa hur mycket som helst, så det gör han, med den äran får man säga. Tyvärr har vi ju då den grymma ironin i att han får migrän av just rödvin och knappt klarar av att dricka mer än nåt enstaka glas. Så jag bjuder honom på franciacorta istället, ett elegant norditalienskt bubbel som vi upptäckte förra året när vi hälsade på vänner som har lägenhet i Marche vid Adriatiska havet.
Här i Köpenhamn har vi noterat att affärerna brukar ha bra pris på Castelveders franciacorta kring bubbel-aktiga helger, så då tar vi på oss den stora ryggsäcken och går ut och bunkrar. Den har såna där underbara champagne-små bubblor och är svintorr, men samtidigt med en väldigt mjuk och härlig doft.

3. …din chef?
– Jag är ju min egen chef, och chefen gillar också franciacorta.

Anna och Annina

4. …dig själv?
– Inte för att jag egentligen är särskilt petig, men jag har en liten men rätt distinkt svaghet för kaliforniska rödviner, åtminstone när jag faktiskt är i Kalifornien. Så är det väl rent generellt visserligen, att viner ofta smakar extra bra om man dricker dom på platsen där de vuxit. Men jag tilltalas av det här äventyrliga och lite nybyggaraktiga som präglar mycket av mat- och vinkulturen i Kalifornien, och i februari i år var vi i den lilla foodie-och hipsterhålan Los Alamos utanför Santa Barbar och drack fantastiskt roliga viner från Casa Dumetz, en pytteliten vingård som drivs av en kvinna som heter Sonja Magdevski.

Allra roligast var ett som heter The Feminist Party, ett lättälskat men också rätt sofistikerat GSM-vin (grenache, syrah, mourvèdre) med ljuvlig etikett, och jag ångrar fortfarande att vi inte tog med oss några flaskor hem för när ska man någonsin kunna få tag på det igen? Men kniper det så dricker jag utan knussel vilket okej rödvin som helst, så länge det inte är för syltigt. Eller vad fasen, även syltviner går väl att dricka om man kyler dom ordentligt. Min hang-up generellt är att röda viner ofta serveras några grader för varmt, och i synnerhet lite tjockare och vaniljigare rödviner blir nästan odrickbara då. Jag tycker det är gott med nästan kylskåpskalla rödviner. Eller inte kylskåpskalla, men sådär 13-14 grader – mums.

5. …en drömgäst, vad bjuder du hen på och varför?
– Det här med att träffa idoler är inget jag fantiserar om, jag skulle bara bli nervös och pladdrig. Även om det i teorin såklart vore toppen att få ta ett glas med Nigella. Hon skulle också gilla The Feminist Party.

Tack Anna och ha en suverän helg!

Foto: Gabriel Liljevall